Min första safari i Tanzania

Jag vaknar med ett ryck! Jag är helt säker på att jag hört något. Eller var det bara en dröm. Jag ligger helt stilla och lyssnar intensivt efter ljud i natten utanför mitt tält. Då hör jag det igen; det nästan skrattande lätet från en Hyena, nej många hyenor. En hel flock. De kan inte vara långt borta. Jag vet att ljudet färdas långt över savannen på natten men de här hyenorna måste vara alldeles i närheten av campingplatsen. Hjärtat dunkar! Jag tänker intensivt på vad guiden sa. ”Hyenorna kommer alltid till campingplatserna för att leta efter matrester men ni är helt säkra. Så länge ni inte har mat i tälten så finns det ingen risk att hyenorna skulle försöka ta sig in.”

Jag intalar mig själv att han givetvis har rätt och att det inte är någon fara men jag känner att min kropp balanserar mellan spänning och ren skräck. Jag ligger så tyst och stilla jag kan och nu hör jag att de springer. Hela flocken springer precis förbi mitt tält. En hyena har stannat! Den står så nära mitt tält att jag kan höra hur den andas. Jag tror att jag slutar andas ett ögonblick men sedan hör jag något annat. Jag hör en dov mansröst som säger något jag inte förstår. Jag ser blinkande ljus. Massajen som sitter nattvakt på vår camping blinkar med sin ficklampa och schasar bort hyenorna. Hyenorna springer iväg. Jag hör deras skratt på allt längre avstånd. Sakta slappnar jag av igen, känner mig trygg nog för att somna och kommer inte till liv igen förrän det är ljust i mitt tält. 

Jag stiger upp, klär på mig och kliver ut ur tältet. Vid lägerelden sitter fortfarande massajen. Jag försöker prata med honom. Det går sådär. Han kan mycket lite engelska, jag kan ingen Maa (massajernas språk). Jag minns att jag frågade honom om han inte är rädd för hyenorna och jag minns att han svarade ”Massai not afraid of hyenas! Hyenas afraid of Massai!”

På safarin den följande dagen så vi lejon flera gånger, bl.a. en hel flock med en liten lejonunge, hyena, kudu, hart beast, topi, gnu, zebra, buffel, giraff, impala, dik dik, Thomsons gasell, Grants gasell, flodhäst, krokodil, gepard och en mängd andra djur. På kvällen satt vi åter runt lägerelden och lyssnade på nattens ljud medan vi åt. Vi hörde lejonens mullrande rytanden en bit bort och hyenornas skratt som ekade i natten. Jag kröp in i tältet, la mig i min sovsäck och lyssnade på alla ljuden innan jag somnade. På morgonen när jag drog upp blixtlåset i mitt tält och tittade ut stod en elefant och betade på en akacia bara 30-40 meter från campingplatsen. Mina medresenärer frågade mig när vi åt frukost ”hörde du lejonet?” ”Lejonet?” svarade jag förvånat. De berättade för mig att det hade varit ett lejon på campingplatsen och att vår safariguide och massajen som vaktar skrämt bort det med ficklampor. 

Det är sista morgonen i Serengeti. Efter frukosten tar vi ner tälten och packar in alla våra väskor i safarijeepen och påbörjar dagens långa bilfärd tillbaka till Moshi, den lilla staden vid Kilimanjaros fot. Innan vi lämnar Serengeti stannar vi till vid parkens huvudkvarter på Nabil Hill, en granitkulle på gränsen mellan centrala Serengetis glesa akaciaskogar och södra Serengetis öppna grässavann. Jag klättrar upp till toppen av kullen och tittar söderut. Savannen sträcker sig till horisonten i tre väderstreck. Som att stå på stranden och blicka ut över en ocean. Inte så konstigt att Massajerna döpte detta land till Siringet, ändlös slätt. Jag tror att det var just där och då som jag bestämde mig för att jag ska återvända till Serengeti.

Jag hade redan sedan länge bestämt mig för att återvända till Tanzania. Jag hade redan förälskat mig i människorna, kulturen och livet i detta varma och vackra land. Jag har sedan denna första gång varit i Tanzania många gånger. Jag har varit på många safaris. Jag har sett en gepard med fyra ungar, lejonflockar med mer än 15 lejon, en elefanthona som la snabeln på motorhuven på jeepen och tittade rakt på mig (jag satt i framsätet), lejon i Ngorongorokratern har sökt skugga bredvid jeepen. Jag har sett flockar med gnuer så stora att vi kört flera mil utan att se slutet av flocken 

Ändå är Tanzania för mig så mycket mer än världens bästa safari. Tanzania är mer än Serengeti, mer än Kilimanjaro, mer än Zanzibar. Tanzania för mig är människorna, ljuset, värmen, musiken. Tanzania är för mig drömmen om Afrika.

Varje gång jag återvänder till Tanzania stannar jag till ett ögonblick precis när jag klivit av trappan från planet och satt ner foten på marken. Jag stannar bara för att dra ett djupt andetag och fånga in dofterna, värmen och känslan av att vara här.

/David Lenefors, VD och grundare Africana Travel